Eriksgata

Eriksgata kallades den resa som nyvalda medeltida svenska kungar måste genomföra genom de olika landskapen för att bekräftas av landskapens lagmän. Den utgick medsols från valplatsen vid Mora stenar i Uppland.^[1] Därifrån gick gatan genom Södermanland, genom Kolmården och Östergötland därefter genom Holaveden till Vätterns östra strand, förbi Uppgränna och till Junabäcken vid södra änden av Vättern i Jönköping. Eriksgata reds sedan norrut mellan Vänern och Vättern genom Västergötland och sedan genom Närke och Västmanland åter till Uppland.

Syftet med resan var att bekräfta kungens överhöghet och legitimitet i de viktigaste landskapen i dåtidens Sverige. Valet av kungen vid Mora stenar i Uppland var begränsat till upplänningar eller svear och därför uppstod ett behov av att bekräfta kungavalet i de andra delarna av riket Sverige. Med andra ord ville götarna i Väster- och Östergötland bekräfta sveakungen och ha en röst i kungavalet, vilket tyder på ett, mer eller mindre, självbestämmande och separation från svearna.

Även efter valkungadömets avskaffande genomfördes eriksgator av bland andra Karl XI, Fredrik I, Adolf Fredrik och Gustav III. I modern tid har begreppet använts för kungliga rundresor i landet som Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf har gjort.