Rhamnos | |
| |
Systematiskt namn | 6-deoxi-L-mannopyranos |
---|---|
Övriga namn | Isodulcit α-L-rhamnos L-rhamnos L-mannometylos α-L-rha α-L-rhamnosid α-L-mannometylos 6-deoxi-L-mannose L-rhamnopyranos |
Kemisk formel | C6H12O5 |
Molmassa | 164,157 g/mol |
CAS-nummer | 3615-41-6 |
SMILES | O=C[C@H](O)[C@H](O)[C@@H](O)[C@@H](O)C |
Egenskaper | |
Densitet | 1,41 g/cm³ |
Smältpunkt | 91 till 93 °C |
Kokpunkt | 106 °C |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Rhamnos, C6H12O5, är en deoximonosackarid, med först söt och sedan bitter smak, och som förekommer i bland annat pektin och xylan. Det kan klassificeras som antingen en metylpentos eller en 6-deoxihexos. Rhamnos förekommer övervägande i naturen i sin L-form som L-rhamnos (6-deoxi-L-mannos). Detta är ovanligt, eftersom de flesta av de naturligt förekommande sockerarterna är i D-form. Undantag är metylpentoserna L-fukos och L-rhamnos och pentos L-arabinos. Men bland exempel på naturligt förekommande D-rhamnos finns vissa arter av bakterier, såsom Pseudomonas aeruginosa och Helicobacter pylori.[1]