Spant

Spant (äldre även vrang, plural vränger) är den invändiga stommen i båtar och fartygs skrov. Bordläggning är fästa i spanten på olika sätt beroende av material och tillvägagångssätt vid byggandet av båten eller fartyget. Spanten utgör en väsentlig del av förtimringen.

I Skandinavien har tidigare ek historiskt sett varit det mest använda träslaget till spant i båtar och fartyg. Även alm har kommit till stor användning. Ek och alm motstår röta bättre än andra träslag, och stod att finna i de kvantiteter som behövdes till ett större båt- eller skeppsbygge.

Vid äldre klinkbyggen byggdes oftast båten utan mallar eller förtimring och senare, med endast en mall midskepps, det så kallade nollspantet (spantet som sitter där farkosten har sin största bredd) mellan förliga och aktra perpendikeln. De huggna spanten passas in i båten sedan bordläggningen blivit färdig. Spanten monteras med timmerspik. I gamla tider förekom även med en enepinne (en sorts dymling med huvud och kil). Basning av spanten är en modern metod, där båten byggs på mallar, och spanten böjs och monteras först på plats sedan båten blivit bordlagd.

Till basade spant, och även limmade sådana, har träslaget ask kommit till användning. Ask är lätt att basa och finns att tillgå i kvistfria och raka längder. Ask har inte det motstånd mot röta som ek och alm, men oftast tillräckligt för att hålla båtens liv ut.

Spanten monteras i en modern båt med kopparspik, som nitas med en kupolbricka. Metoden går till på följande sätt: Spantet fixeras, och hål borras efter storlek på spiken. Spiken drivs in genom spantet, ett mothåll placeras mot spikens huvud och kopparbrickan slås på mot spantet. Spiken klipps av och nitas med en kulhammare.

I stålfartyg utförs spanten vanligtvis i stål, i form av T- eller L-balkar svetsade till skrovets bordläggningsplåtar. Innan svetsaggregat blev allmänna på varv nitades bordläggningen till spanten.